Förhelgexkursion

Vår trevliga helgexkursion började denna gång tidigare än väntat, redan på torsdag, för att sedan fortsätta framåt till lördagsgryningen. Aldrig har jag varit vaken så länge i ett svep (närmare 48 timmar) och aldrig har jag varit så lycklig tidigare. Oroa Dig nu inte för min hälsa - jag provade på mikrosömn under kortare perioder och var så glad att kroppen inte kan ha tagit skada. Dessutom är den friska luften och det kalla vattnet ute i skogen livgivande som inget annat.

Jag tänkte tillbaka på mitt liv. En gång stod jag som liten påg förundrat och tittade upp mot stjärnorna. Och jag tänkte - hur vore det om jag kunde förstöra det där i ett enda kosmiskt ragnarök och bygga upp något helt nytt? Skulle jag kunna göra det vackrare? Efter att ha lärt mig mer om vår värld inser jag att dess sinnrikhet och fantasifullhet knappast är något vi människor kan återskapa. Men vi kan förstå det, kontrollera det och njuta av tankar om dess förstörelse. Tillsammans är det detta som gör oss mänskliga. Säkerligen håller Du med mig om att så är fallet.

Under detta läger var temat manlighet. Vi lärde av indianerna och provade på krigsdans, bärsärkagång, krigsmålning och att ropa ut vår ilska och destruktion mot himlarymderna. Under granarnas skydd reste sig mäktiga stämmor mot himlen. Muskler spändes, senor sträcktes och färger med urgamla anor på våra kroppar visade på mod, mannakraft och ära. Efter detta tog vi ett bad i en närbelägen göl och Anders anmärkte att alla känslor av bitterhet och tristess var som bortblåsta.

Efter en lång period i detta tillstånd var det på sätt och vis sorgligt att komma hem. Men jag känner hur min förmåga att leva i samhället förbättrats, samtidigt som jag också är mer kritisk mot detsamma än tidigare.