Vårt släktskap ses genom nedbrytningsprocesser

Förruttnelse och andra former av naturlig nedbrytning är ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat. Visserligen gläder det mig icke när jag känner en obehaglig doft från kök eller badrum, men jag blir mycket förnöjd när jag ser likheten med andra biologiska fenomen. Eller vad anser Du om följande:

• Kokt ris som ruttnat - jag hade lite ris i en kastrull som jag glömde på spisen. Så när det en dag helt plötsligt luktade katturin i köket förundrades jag. Visserligen är katter och ris släkt på ganska långt avstånd, så det är inget märkligt. Men naturens förunderlighet!
• Purjolök som blivit dålig - det ser ut som att den svettas! Detta har dock inget att göra med vårt släktskap, utan bara det faktum att den torkar och gör sig av med vätska från cellerna.
• Håriga tomater - en av de få sorters mögel som faktiskt får mig att skratta! Jag tycker alltid det är mycket komiskt.

Vidare blir jag alltid en smula filosofisk när jag ser fil, en till synes homogen substans, som upplösts i helt olika delar med olika former och färger. Inte konstigt att grekerna funderade över vad ursubstansen var, kan man göra annat än förvånas?