Destruktivitet leder till konstruktivitet

Hade jag skapat en världsberömd filosofi, hade jag likt de stora mästarna också haft ett ovanligt drag med. Sartre har sina avloppsmetaforer, Marx sin besynnerliga lära om interna kontradiktioner och Popper talar om svarta svanar och rött gräs. Mitt bidrag är att destruktivitet leder till konstruktivitet.

Säkerligen känner Du precis som jag ett stort behov av att förstöra, och då menar jag inte bara litegrann. Att bomba sönder stora städer, slå sönder andras lemmar och att med framtida högteknologi skicka svarta hål mot stjärnor likt ett slags oåterkalleliga kosmiska dammsugare - allt detta vill jag göra från djupet av min själ. Detta vill alla, och det är en del av vårt animaliska arv. Men givetvis vill vi även göra gott. Så vad ska man göra åt de destruktiva tendenserna?

Det bästa är helt enkelt att omvandla energin i dem till något bättre - fiska, plocka svamp, skriva en bok eller helt enkelt ha en trevlig konversation med en god vän över en kopp thé. Möjligheterna är oändliga! Men det är väsentligt att Du erkänner din destruktivitet för att därigenom verkligen bli fri.



Bilden ovanför föreställer Tsar Bomba, en magnifik vätebomb på hela 58 megaton som Sovjetunionen detonerade på 60-talet. Jag blir lycklig när jag ser den här bilden - ett utlopp för sann mänsklig kreativitet, ursinnigt utsläppt på naturen. Nu är det ju synd att den skulle få just det här resultatet, men gläds i vetskapen att samma förstörelselusta också skapat fina bilar, maskiner av alla det slag, konst, skönsång och den finaste litteratur. Då bleknar bekymren och man förstår att i destruktiviteten finns kreativiteten.