Upprörande dröm
Efter att ha haft en mycket trevlig kväll med litteratur och aningen för många koppar thé slumrade jag sedermera till och hade en dröm som gjorde mig beklämd. I drömmen slog jag upp DN och såg en artikel vars början liknade denna:
Skönhet väcker starka känslor
Arne Lotbrandt vill inte hyckla och låtsas som att han inte känner till att de flesta tycker att han är snygg. Men det förväntas man att göra, säger han. I en ny artikelserie skriver Insidan om hur utseendets betydelse.
Ja, Du såg rätt. Så hemsk var min dröm. I drömmen slängde jag ifrån mig tidningen, hämtade bensin för att elda upp den i ett explosionsartat förlopp, och lyckades sedan ta mig till Stockholm med hjälp av ett mystiskt tyskt ubåtsteam som jag aldrig riktigt greppade. Där bombarderade jag sedermera DN med en gammaldags katapult, som sköt stenbumling på stenbumling mot huset tills det var helt demolerat. Efter detta gick jag runt och skruvade loss brunnslock för att försöka översvämma staden. Jag är medveten om det tokiga i att tro att en stad skulle kunna översvämmas av detta, men betänk att det var en dröm!
Det som slog mig i drömmen var den moraliska upprördheten. Det börjar gå för långt nu, när DN allt mer går emot objektiv moral och allmän klokhet. Kanske var det detta jag erfor, men på ett mer poetiskt, förfinat sätt som det anstår drömmar.
Skönhet väcker starka känslor
Arne Lotbrandt vill inte hyckla och låtsas som att han inte känner till att de flesta tycker att han är snygg. Men det förväntas man att göra, säger han. I en ny artikelserie skriver Insidan om hur utseendets betydelse.
Ja, Du såg rätt. Så hemsk var min dröm. I drömmen slängde jag ifrån mig tidningen, hämtade bensin för att elda upp den i ett explosionsartat förlopp, och lyckades sedan ta mig till Stockholm med hjälp av ett mystiskt tyskt ubåtsteam som jag aldrig riktigt greppade. Där bombarderade jag sedermera DN med en gammaldags katapult, som sköt stenbumling på stenbumling mot huset tills det var helt demolerat. Efter detta gick jag runt och skruvade loss brunnslock för att försöka översvämma staden. Jag är medveten om det tokiga i att tro att en stad skulle kunna översvämmas av detta, men betänk att det var en dröm!
Det som slog mig i drömmen var den moraliska upprördheten. Det börjar gå för långt nu, när DN allt mer går emot objektiv moral och allmän klokhet. Kanske var det detta jag erfor, men på ett mer poetiskt, förfinat sätt som det anstår drömmar.
0 Comments:
Post a Comment
<< Home