Jag och lycka

Jag är verkligen sjukt lycklig. Hur ofta har jag inte tänkt på hur välbelönad jag blivit av livets lotteri, med ett gnistrande intellekt, en kropp som ställt till med mycket rabalder hos det täcka könet och en personlighet som tillfredsställer gammal som ung, fattig som rik, hög som låg. Kort sagt: jag har inget att klaga på hos den del av världen som är jag!

Nu kanske Du frågar Dig om jag inte är missnöjd med något. Svaret på den frågan måste vara att det är jag, men tänk så ofta sådana tankar bara förskjuts ut i medvetandets gränsmarker medan jag njuter av en kopp thé, en god bok och eftermiddagssolens strålar strömmande in över verandan, eller umgås med Göran, Anders, Mattias, Sven och de andra! Mitt liv är så oförskämt bra att jag bara kan lapa i mig, djupt njuta och önska att fler hade fått det som jag. Jag är nämligen en altruist av rang, som önskar att världen och mänskligheten ska få flöda av mjölk och honung. Tyvärr står somligt i vägen för denna min strävan, såsom sossarna och de mörka krafter som drar i dem likt trådar till marionettdockor, men lita på att detta hinder en dag rycks undan.

Jag är en obotlig optimist. Flera av mina förebilder - Thor Heyerdahl, Sture Allén, Christer Glenning och Deepak Chopra - har alla haft just optimismen som ledstjärna. Vår grupp av mänskligheten må ha varit på utdöende, men nu kommer vi tillbaka som en dundrande tidvattenvåg med vår glädje, önska att hjälpa och outsinande godhet.

Jag är sjukt lycklig. Jag tror på mänskligheten, på destruktivitet som fader och konstruktiviteten som son, på liberalism uppblandad med gamla kloka värderingar, på allas rätt att leva ett oförskämt gott liv.

Jag är helt enkelt en man som lever upp till den objektiva moralen att ge hundrafalt tillbaka till universum, en entitet jag älskar!