Tuesday, September 19, 2006

Den kranka blekheten efter valdagens glädjeyra

Jag låter mitt tidigare inlägg stå kvar för att det vittnar om enorm lycka, men särskilt stolt är jag inte över det. 2 promille må ha varit att ta i men en rejäl blecka var det och när jag vaknade upp på eftermiddagen dagen därpå mådde jag inte alls bra. Hormonerna verkade ha balanserats rejält av en dysterhet, och jag tänkte: är det dessa signaler jag ger den segerrika Alliansen?

Alls inte! Nu ska man först få ordning på vårt u-land och sedan ska Stålborg Sverige byggas.

Det är med stor glädje jag ser att Stig nu kommit igång igen med sin blogg, och att jag upptäckt Spännars blogg, en trevlig liten dagbok som berättar om den "vita mannens börda" bland de gula. Ola och Sara är sällan nöjda med Kina utan påpekar både att de saknar ironi, inte kan sköta sin flygtrafik eller gör allt att för att stoppa besökare till svenska båtar (vilket våra fina svenska företag får skulden för!). Dock påpekar man att kineserna ofta tittar på fotboll, något som kanske ändå ger hopp om framtiden. Och med människor som min gode vän Zhang Aiguo finns hopp för jättelandet, men håller Du inte med mig om att det är bra att Ola och Sara sprider lite modern upplysning bland mindre utvecklade folkslag?

2 Comments:

Anonymous Anonymous said...

Jag kan inte undgå att bli lite ambivalent beträffande detta inlägg. Jag vill ju tro att du verkligen är glad att jag kommit över min psykos och satt igång på allvar med mig blogg. Samtidigt tycker jag mig se ett löjets ironi i hur du kommenterar de andra företeelserna i samma stycke... Tänk om någon inte förmår särskilja dina omdömen? Tänk om någon hånar min blogg i mjugg, för att de tror att du gör det? Underskatta inte din förmåga att förleda människor Gunnar!

4:45 AM  
Blogger Gunnar Spindelkrok said...

Käre gamle trätobroder, jag må ha en svulstig stil ibland, men de flesta torde nog förstå vad jag verkligen menar. Om någon felaktigt hånler åt Din blogg kan Du väl slå en signal eller maila mig om det, så ska se vad jag kan göra.

9:37 PM  

Post a Comment

<< Home