Obehagliga dofter visar på verklighetens karaktär

Igår när jag var ute med Anders på en smärre krogrunda passerade vi en grupp arbetare som hade öppnat en avloppsbrunn och verkade syssla med att suga upp slam ur den. Den avskyvärdaste stank kändes ur brunnen men Anders frågade mig lite finurligt:

- Inte tycker du väl detta egentligen luktar illa, Gunnar? Du hittar ju ofta det mest positiva i saker och ting.

Jag kände mig lite kluven men sade:

- Nej, det finns något fint med detta. Och det är att även äckliga dofter visar på verklighetens och utvecklingens essens.

Filosofen Daniel Dennett har en tankeväckande teori om varför medvetandetillstånd har den karaktär de har. Denna uppfattning, funktionalismen, går i korthet ut på att exempelvis det röda i rött helt enkelt är den funktion detta har för oss i hjärnan - syftar det till att egga oss, göra oss ledsna, skapa aggression eller helt enkelt få oss att brista ut i ett bullrande skratt? Den rikedom vi har i våra sinnesintryck och tankar därom visar på hur många olika reaktionsmönster våra hjärnor har förberett oss på, mönster som utvecklats under årmiljoner.

När jag känner en kraftig stank tänker jag därför på de erfarenheter som utvecklats av mina avlägsna släktingar, och känner en stolthet över all vishet som samlats i generna. Det stinker för att det en gång i tiden var farligt - och detta faktum kan jag nu lugnt njuta av istället för att bli rädd för. Är inte naturen förunderlig?