Anders 50-årsfest och en sönderskuren tårta

Anders bjöd på ordentlig baluns ikväll, med den största födelsedagstårta jag någonsin sett (1 kubikmeter om man räknar med luften upp till toppen!), ett välsorterat smörgåsbord och ett rikt utbud av drycker, de flesta alkoholfria. Anders är något av en renlevnadsmänniska och ägnar sig bara åt laster som överdrivet drickande och feströkande när det verkligen finns skäl till det, såsom Alliansens härliga vinst häromsistens.

Allt går ju mot sin förstörelse förr eller senare och tårtan var inget undantag. När jag så stod där och tittade på den sönderskurna tårtan tänkte jag följande: Är inte livet precis så? Vi börjar som hela och oskyldiga varelser men skärs sedan i bitar av de motgångar och hårda upplevelser vi får. Efter ett tag är tårtan alldeles trasig, men den doftar då desto mer då de härliga lukterna av grädde, maräng, fyllning och vad annat som ingår kommer ut och förgyller luften. Om man kan lära sig att något släta över sprickorna men ändå behålla dofterna kan man bli en hel, god människa.

Så är det för mig. Jag har haft oändliga motgångar i min ungdomstid, motgångar som skulle leda de flesta till självmord eller ett liv i psykos och depression. Men jag reste mig likt en fågel Fenix och kom starkare än någonsin ut ur det! Detta är hur våra liv ska gestalta sig, och med detta hoppas jag Ditt liv är alldeles utmärkt!



Bild på tårta