Wille fablar om öde och val

Wille Fahler har en något ironisk kommentar om kvinnors tal om öde på sin blogg, där han han med stor ordekvilibrism visar hur han övertygade en vacker dam om det tokiga i att tro på ödet, och liberalismens syn på det hela. När han hade pratat färdigt, svarade hon omedelbart att detta var bland det finurligaste hon kunnat tänka sig.

Jag menar dock att ett sådant synsätt är falskt! Wille vill få det till att den legendariska ödeskraften bara lägger upp en person som man sedan, i brist på bättre, får ägna sig åt. I själva verket kan man mycket väl förena ödestro med den mytiska tron på ett val, nämligen genom att tänka sig att ödet lägger upp åtskilliga av de mest förunderliga partners, från vilka man sedan kan välja och vraka så att det står härliga till. Säkerligen håller Du med mig om att så är fallet.

Jag undrar vad Willes och kvinnan hade svarat om jag kommit in, glad i hågen, och lamslagit dem både med detta resonemang?

Nu undrar Du kanske om jag verkligen tror på ödet. På detta måste svaret i viss mån bli nej. Jag är fast förankrad i vetenskaplighetens mylla, och där förekommer vare sig dumheter som öde eller "fritt val". Universums naturlagar samverkar i skön harmoni till att skapa de kausala kedjor som slutligen visar sig som "val", eller kanske den underskönaste kvinna som skrockar om liberalism och öde. Denna gemensamma kausalkedja, som går tillbaks till universums början, kanske kan kallas Universums Öde? I denna mån tror jag på ödet, och i denna mån har jag fått uppleva de vidunderligaste kontakter och sexuella eskapader!