Köpfest

Det finns ett ord jag älskar mycket, och det är köpfest. Ofta spar jag ihop ansenliga summor bara för att kunna njuta stort av de gånger det kommersiella maskineriet verkligen går igång som det gör vid exempelvis jul. Man bara myser av känslan att gå in i affärer och varuhus för att därinne köpa kläder, elektroniska applikationer och mängder av böcker, varpå man fyller sina kylskåp med de läckraste råvaror som tänkas kan. Efter detta lagar man delikata rätter, njuter av sina böcker, och sitter uppe till sent på natten och leker med de nya apparater köpruset har bringat. Visst krusar Du Dina läppar över liknande upplevelser, upplevelser av härligaste slag?

Det finns dock de som går emot denna glädje, människor som har "ofrihet" och "hindra medmänniskor" som honnörsuttryck. De klagar på konsumtionssamhället och fablar om växthuseffekten som ingen mig veterligen lyckats bevisa! I PJ Anders Linders utmärkta artikel om klimatpaniken kan man läsa följande:

Alla älskar modern kirurgi, persondatorer och att det finns personlig assistent dygnet runt för dem som inte kan klara sig själva. Men vem tror på allvar att sådant blir tillgängligt annat än i tillväxtsamhällen, i konsumtionssamhällen?

Jag hade inte kunnat säga det bättre själv. Vårt njutande står inte i vägen för en bättre miljö - tvärtom, miljön blir bara bättre och bättre ju rikade vi blir! Säkerligen håller Du med mig om att så är fallet.

Dagens lustiga tanke

Igår morse satt jag i mitt bibliotek och kontemplerade över en kopp thé hur man skulle kunna skapa stort kaos i den moderna världens annars så väloljade samhällsmaskineri. Den konkreta tanken fick mig att skratta högt.

Tänk Dig ett regimente som helt plötsligt bestämmer sig för att skapa ett eget rike där de bara styr för sin egen ohöljda egoisms skull. Man använder sina maktmedel fullständigt hänsynslöst och roar sig bl.a med att skjuta folk lite hursomhelst och spränga hus i luften. Med jämna mellanrum bulldozrar man sönder ett samhälle och tvingar invånarna att bygga ett nytt provisoriskt en mil därifrån med enbart plankor, lim och hö. Människorna som bor i trakten går efter ett tag tillbaka till ett gammalt, primitivt samhälle där man livnär sig på jakt och fiske m.m. Under tiden inför militären en absurdistisk planekonomi där man uppför en fabrik som ska tillverka skorstenar. Summariska avrättningar sker när kvoten inte uppfyllts (vilket den aldrig kan eftersom man måste producera 3 miljoner skorstenar per månad).

När armén sänds in för att stoppa regimentet går de över till gerillakrigföring och skapar en fundamentalistisk naturreligion. De fortsätter sedan att styra och ställa i mindre byar och städer som de infiltrerat, och sprider sin egen heliga bok, "Korpen talar".

Skralt med uppdateringar

Troligen frågar Du Dig ibland var jag tagit vägen, eller varför jag uppdaterat bloggen så lite på sistone. Inget bra svar finns annat än att min lycka nått nya höjder tack vare Sara och Johanna. De är 18 respektive 20 år gamla och verkar hittills inte känna någon svartsjuka över att båda behaga "Spindel", som de kallar mig. Men det är svekfullt av mig att låta bloggen ligga bara därför, så låt mig nu stiga ned från lyckorusets pelare och än en gång återvända till de dödligas värld!

Man kan ibland få för mycket lycka. Kanske orkar min hjärna och kropp inte med om det blir för mycket, så jag har beslutat om en lätt ransonering. Detta kommer Dig till del, käre läsare!

Anders 50-årsfest och en sönderskuren tårta

Anders bjöd på ordentlig baluns ikväll, med den största födelsedagstårta jag någonsin sett (1 kubikmeter om man räknar med luften upp till toppen!), ett välsorterat smörgåsbord och ett rikt utbud av drycker, de flesta alkoholfria. Anders är något av en renlevnadsmänniska och ägnar sig bara åt laster som överdrivet drickande och feströkande när det verkligen finns skäl till det, såsom Alliansens härliga vinst häromsistens.

Allt går ju mot sin förstörelse förr eller senare och tårtan var inget undantag. När jag så stod där och tittade på den sönderskurna tårtan tänkte jag följande: Är inte livet precis så? Vi börjar som hela och oskyldiga varelser men skärs sedan i bitar av de motgångar och hårda upplevelser vi får. Efter ett tag är tårtan alldeles trasig, men den doftar då desto mer då de härliga lukterna av grädde, maräng, fyllning och vad annat som ingår kommer ut och förgyller luften. Om man kan lära sig att något släta över sprickorna men ändå behålla dofterna kan man bli en hel, god människa.

Så är det för mig. Jag har haft oändliga motgångar i min ungdomstid, motgångar som skulle leda de flesta till självmord eller ett liv i psykos och depression. Men jag reste mig likt en fågel Fenix och kom starkare än någonsin ut ur det! Detta är hur våra liv ska gestalta sig, och med detta hoppas jag Ditt liv är alldeles utmärkt!



Bild på tårta