Kay Pollak, en härlig man

Kay Pollak är en av mina nya förebilder. När jag idag gick in på hans företags hemsida, gick vågor av lycka och den mest förunderliga sällhet genom kroppen. Håller Du inte med mig om det storartade i bl.a följande:

Amelia Adamo: Lycka är lugn och harmoni. Lycka ger inte ont i magen men får hjärtat att bulta. Men var finns lyckan? Överallt! Lär dig att öppna dörren - tro inte att någon annan gör det åt dig. Amelia talar om dina dolda möjligheter. Själv kom hon till Sverige som liten tillsammans med mamma hembiträdet - idag kallas hon tidningsdrottning!

Ann Westin: Med sin självironi och sina härliga funderingar på livet och dess vedermödor far Ann Westin fram som en orkan över publiken och får oss att skratta igenkännande.

En orkan över publiken, detta är vad jag gillar! Vi som har enorma mängder energi och lycka att dela med oss av drar just som en orkan eller en tidvattenvåg in över världen och lyfter den. För detta får vi också vår lön, bl.a som i mitt fall i form av Sara och Johanna, men den största vinsten är att få se andra människor lyckliggöras.

Svensk peppar på torkad svamp?

Många brukar anmärka att kantarell smakar väldigt starkt om den inte tillagats på något sätt. Jag brukar föredra färsk svamp och är därför ingen torkare av rang, men jag har funderat på om man skulle kunna torka kantareller, och sedan smula sönder dem till en form av peppar. Tänk Er hur detta skulle se ut - Sverige, som tidigare varit känt som ett land med mild mat, blir i ett slag vad Spanien och Mexiko varit. Vi blir kända som Europas pepparborg.

Håller Du inte med mig om det fantastiska i detta prospekt? Stålborg Sverige är ett land med mat som smakar, ett land som är allt det Sverige inte är idag.

Lycka!

En bok av Dalai Lama har titeln Lycka! Det är ett tillstånd jag i stort sett alltid befinner mig i, och för att ta upp några av de senaste orsakerna:

• Tobias Struck har dedikerat en vackert naturromantisk och sorgsen dikt till mig, som han lagt upp på sin blogg. För att uttrycka mig anglosaxiskt så är jag hedrad bortom tro! Tack Tobias.
• Kiosken i min närhet har bytt ägare, denna gång till en man som vet precis vad jag vill ha, och aldrig säger sarkastiska saker om det. Han har också många intressanta saker att berätta om krig i Libanon m.m.
• Två unga galanta damer har uttryckt intresse för mig. En av dem är så vidunderligt skön att jag inte kan göra mycket annat än att vakna med ett leende på läpparna.
• Jag, Sven och Anders åt den vidunderligaste brakmiddag igår bestående av Biff á la Lindström, kanderad svartrot, kantarellstuvning, rödvinssås, bakad potatis, nybakat grekiskt lantbröd och en härlig Rutherford Hill från 2001.
• Jag har träffat ett språkgeni vid namn Vladimir, som jag haft långa och intressanta diskussioner med. Vladimir är lite excentrisk och en kedjerökare av rang, men han delar gärna med sig av sina kunskaper.

Med detta hoppas jag inspirera Dig, kära läsare, så att även Du får uppleva en härlig och bekymmerslös tillvaro.

Vad Ayn Rand förstod - och inte förstod

Alltid lika kreativa tankesmedjan Timbro har haft en tävling om vem som kan skriva den bästa uppsatsen om Ayn Rands bok "Atlas Shrugged". Jag har med stort intresse följt denna tävling och kan konstatera att Boris Benulic vann andra plats. Han förgyller Metros kolumner med sina stillsamt ödmjuka funderingar och har nu skrivit en artikel om vad han anser om ryskans filosofi.

"A = A" är en av Rands grundprinciper. Eller som Benulic skriver:

Men idén om att allt är relativt, att A inte är A, utan lika gärna kan vara B eller C eller ett klarinettsolo gör att inget blir mätbart. Och om A inte är A utan lika gärna kan vara något annat så finns det ju egentligen ingen grund för konflikter, för om A inte är A – hur kan vi då inte säga att något är rätt eller något är fel? Allt beror på omständigheterna. Inget är säkert, allt är tolkningsbart – och detta är en medveten strategi som statens och fackföreningarnas byråkrater tänkt ut under långa seminarier på de herresäten som kallas kursgårdar och som bekostats av fackföreningsavgifter.

Sedan skriver han om Joe Durso, som drog ned byxorna framför en motspelare. Detta menar Benulic var något storslaget. Här ser jag dock ett fel både i Rands och Benulic filosofi. De går inte tillräckligt långt. Varför släppte han inte en ljudlig fjärt? Varför orsakade han inte kraftfull åverkan på bollplanen? Och varför vrålade han inte åt alla åskådare att gå sin väg, så att han kunde bränna ned hela anläggningen?

För att förstå svaret på den frågan måste vi inse att problemet med Rand är att hon inte inser destruktivitetens kraft. Hon får många detaljer rätt men inser inte värdet av krossandet och den närmast paniska glädje man kan upptäcka när man ser denna kraft. Tobias Struck är på rätt spår i sitt omhuldande av vrede, men kommer inte tillräckligt långt.

Själv vill jag slå sönder Rands arvtagares bostäder, bränna sönder alla hennes böcker och fullständigt utplåna alla spår av henne. Samtidigt älskar jag hennes filosofi och hennes livsgärning och inser att detta är min grundläggande existens, kraften som måste tyglas och bli konstruktiv. Först då kan jag uppskatta och inse att hon, trots ett intellekt likt en gnistrande rubin, inte kunde komma på att destruktivitet leder till konstruktivitet. Den elit vi tillhör har dock överseende med att alla inte har det lika förspänt som vi! Säkerligen håller Du med mig om att så är fallet, oavsett intelligensnivå.

Nytt grundämne!

Ryska vetenskapsmän har lyckats syntetisera grundämnet med atomnummer 118, Ununoctium!

Känner inte Du också intellektuell orgasm vid genomläsningen av följande?

Ununoctium (eka-radon) is the temporary name for a synthetic superheavy element in the periodic table with the temporary symbol Uuo and the atomic number 118. It would probably share the properties of its group, the noble gases, resembling radon in its chemical properties; as such, some research has referred to it as "eka-radon". It would be the second radioactive gaseous element and the first standard semiconductive gas.

Det är likt en högre form av radon, närmast som ett andligt element - samtidigt står det fast förankrat i vårt universum och skulle troligen förekomma i diverse föreningar i fast form.

Alliansen, svampindustrin och Stålborg Sverige

Nu när glädjeyran över valet börjat lägga sig och vår vänsterinriktade press likt gamar riktar in sig på i övrigt förträffliga ministrar, är det dags att titta lite på var systemskiftet är som mest pressande. I den hårda konkurrensen i dagens värld måste varje land ha många komparativa fördelar. Det har förvisso redan Sverige. Men vad kan vi göra bättre?

Mitt svar på detta är att kraftfullt utveckla svampindustrin. Sverige ska bli känt som stålborgen som exporterar den mest väldoftande och läckra svamp. Här kan vi dels fungera som ett exportcentrum för Asien och deras shiitake, men också för Sydeuropa och kejsarflugsvampen, våra nordiska grannländer och soppen. Dessutom finns det all anledning i världen att börja utveckla nya maträtter. Riskor, kremlor, musseroner och rentav röksvampar kan alla lagas till och komplettera kantarellen, denna något överskattade trotjänare som ändå förgyller grytor, sallader och pajer. Och champinjonen, denna härliga svamp, behöver vi inte ens nämna! Aah!

Jag drömmer om en framtid när svamp alltid finns på bordet, där vår husmanskost har förädlats till den grad att fransmännen reser hit i klungor för att studera det enastående superba nordiska köket. Jag tänker mig potatismos med köttsaft, underbar svampstuvning med champinjoner och blodriska, och mört kött stekt med en topping av haricots verts. Detta sköljs sedan ned med ett utsökt kaliforniskt vin, och lyckan är gjord.

Allt detta är möjligt, och kommer att vara en del av Stålborg Sverige. Jag är beredd. Jag hoppas Fredrik är det. Är Du?

Saknar ödlor lycka?

På Wikipedias artikel om det limbiska systemet kan man läsa att det är ansvarigt för tillstånd av lycka och tillfredsställelse. Det är alltså ett system som får arbeta på högtryck hos mig. Men sedan läser jag, med stort medlidande och en lätt sorg:

The limbic system only began to evolve after the first mammals, being practically non-existent in reptiles, amphibians and all other preceding species.

Betyder detta alltså att exempelvis ödlor, maneter och fiskar inte kan känna lycka? Då måste det vara en märklig och bekymrad tillvaro som präglar dessa krabater. Efter att ha först frenetiskt jagat för mat och sovit har de sedan inget annat att syssla med, utan springer bara vidare i denna fåfänga jakt.

När vi känner lycka över en vacker kvinna, en kopp thé, ett härligt årgångsvin eller de delikataste rätter, bör vi betänka hur denna skatt av känsloförnimmelser tillkommit genom årmiljoner av evolution. Samtidigt ska vi inte låta detta ta överhanden utan bara njuta, njuta, njuta - för tänk vilka supernjutningssystem som kan tänkas uppstå senare i evolutionen!