Bärsärkagång

I dagens värld är det vanligt att människor riktar sina blickar mot Orienten när de tänker på självförsvar, och däri finns inget att kritisera. Många vackra tankar och fina principer har kombinerats på ett sinnrikt sätt så att duktiga utövare av dem blir närmast omänskliga stridsmaskiner, och busar som ger sig på dem får både en och annan rejäl omgång. Karate, taikwondo, judo m.m. baseras på venerabla traditioner som vi kan använda i vardagslivet.

Men för den sakens skull får vi inte glömma bort våra egna seder och bruk. Den psykiska inställningen är central inom kampsport och självförsvar, och inom bärsärkagången utnyttjades den till fullo. Idag torde tyvärr denna konst ha gått förlorad, eller åtminstone lär inte mästarna ut den.

Om någon vet om det finns kurser i detta, hör av Er! Jag anser att det finns ett egenvärde i att med skickligt sammanflätade vrål, aggressiva rörelser och skrämmande beteende sätta skräck i de som hotar mitt liv och min frihet. Skulle bärsärkagång finnas som sport skulle jag öva varje dag.



Bild på bärsärk

Hur svenska politiker ska fås att skärpa sig

En av mina käpphästar är att Sverige på många sätt är fullständigt unikt, ett land som har så många underliga lagar och bestämmelser att man kan undra om vi blivit västvärldens sjuka man. På Håkan Jacobsons blogg kan man läsa om en utmärkt artikel av Maciej Zaremba som visar hur Sverige är världsunikt: människor som är psykiskt sjuka blir dömda till fängelse istället för att placeras på sinnessjukhus!

Helt uppåt väggarna, tycker Du säkert. Och detta sker samtidigt som vår svenska regering gör en formidabelt urusel insats under och efter tsunamin. Medan andra länder lyckas rädda sina medborgare sugs tusentals svenskar ut i en våg till havs där de går mot en säker död. Hur klåparaktig får vår regering bli?

Nej, jag drar följande slutsats: konstitutionsutskottet borde få rätt att döma ut hårda straff åt politiker som missköter sig. Det borde vara antingen livstids fängelse eller sinnessjukhus som gällde. Då skulle de skärpa till sig och styra för folket, inte för sina egna kollegor som fallet är idag. I ett Sverige som fungerade så skulle jag vilja bo.

Bosse Ringholm

Det finns människor man inte kan lita på. Och människor som är än värre, människor som rentav borde sitta inspärrade i preventivt syfte. En sådan man är Bosse Ringholm. När han tillträdde var det få som trodde att han skulle bli annat än en knähund till Göran Persson, men efter ett tag börjar man ju undra. Är Du inte överens med mig om det obehagliga i att han styrt rikets finanser, nu är vice statsminister och till råga på allt åker i samma bil som Vår Majestät?

Eftersom det dock inte finns mycket avhemligat material att gå på, kan jag bara rekommendera Er att jämföra en bild av denne man och den fiktive kejsaren i Stjärnornas Krig, Palpatin. Båda har obehagliga fårade ansikten, och gör gester som tyder på yttersta maktfullkomlighet:

Varför vi bör vara amoraliska i drömmar

Moral är objektivt. Ett skäl till detta är förstås att det finns saker som andra finner upprörande, och detta är som jag tidigare påpekat objektivt och inte beroende av en viss moral eller kultur, även om det finns de som felaktigt tror är subjektivt.

Mycket av det som är fel är sådant som påverkar andra negativt. Om jag exempelvis spelar rockmusik högt på natten och sedan förolämpar mina grannar å det grövsta, skulle de flesta nog inse att det är fel. Men i drömmen kan jag göra det, och det är det som är pudelns kärna. Ingen far illa av ens de värsta grymheter.

Detta är goda nyheter för exempelvis kriminalvården och de som vill lösa asocialt beteende. Jag vågar rentav påstå att vi har ett behov och en skyldighet att vara amoraliska i drömmar. Om vi inte är det kommer viljan till ett sådant beteende att finnas kvar i det vakna livet eftersom vi har vissa destruktiva tendenser. Så om Du vet att Du drömmer, tveka inte att göra de mest hårresande saker, eftersom Du först då kan bli en riktigt harmonisk människa. Vi måste släppa lös vår ondska i drömmen, så att vi har godheten kvar i det vakna livet.

Olja från parallella universa?

En av vänsterns och miljörörelsens argument för att göra världen fattigare är att vi måste sluta använda olja. Snart tar den slut eller så påstås växthuseffekten öka. Trots att det bara är de s.k. alarmisterna i forskarvärlden som påstår det sistnämnda, tycks det finnas visst fog för att vi nått "peak oil"-stadiet snart. Met finns dock ingen anledning att tro att vi behöver oroa oss för att oljan tar slut - här. Det finns ju både ett och annat universum vi kan ta den från. På den här sidan kan man läsa om varför parallella universa finns.

Johnny Munkhammar har påpekat två uppenbara saker: Det finns oändligt med energi och kapitalismen tar oss till rymden. Med dessa två fakta i bagaget kan vi dra slutsatsen att noggranna forskare snart kommer att kunna hitta metoder för att röra oss fram- och tillbaka mellan olika universum. Där kan vi sedan hämta mer olja. Så varför oroa sig? Det enda vi behöver oroa oss för är att socialdemokratisk skolpolitik förhindrar framkomsten av de nya forskare som kommer att lösa problemet.

Hemma i Sverige igen

Så är jag då hemma i Sverige igen, och njuter av den rena luften. Bejing i all ära, men den exotiska trevligheten till trots är det ändå naturen som ligger mig varmast om hjärtat. Nu har jag fått se en annan kultur och ett annat land, som trots sina olikheter är på samma civilisationsnivå som oss. Har också fått en ny vän, herr Zhang Aiguo, och ska försöka hålla mailkontakt med honom.

Nej, nu är det dags att lägga sig. Det är sent och jag är trött.

Bort med hutongerna!

Sa enkelt ar det. Dessa grander ar sadant som flera personer i turistgruppen envisas med att man borde bevara. Efter att ha gatt genom nagra bekvama skyskrapor och sett vad privat naringsliv kan astadkomma aven for ett hart styrt land som Kina, blir jag bara beklamd nar jag hor andra saga att dessa krangliga gator och omoderna hus borde finnas kvar. Bort med dem, och gor allt modernt! Det gamla kan man bevara i tempel, museer och liknande.

Zhang och jag hade en konversation om detta igar. Det blev lite sa har:
- Zhang, what do you think of hutongs?
- They must be demolished, they are hindrance to development.
- But don't you think they're beautiful?
- Beauty can't save a country, only development is hard reason.
Jag vet inte riktigt vad han menade med "hard reason" men spontant tycker jag nog han har ratt.

Idag ar sista dagen jag kommer att ha tid att skriva innan hemkomsten. Da ska jag sammanstalla mer foton, skriva ihop lite mer intryck och slutligen gora en lista har over god mat, trevliga platser att besoka och sa.

Sidenmarknaden och spannande diskussioner

Idag har jag sa antligen inhandlat mina skinnskor! Det skedde pa sidenmarknaden som jag fick tips om av Ulrika. Det ar en stor byggnad trevligt belagen i centrala Bejing dar man kan aka fran vaning till vaning och pruta pa allehanda varor. Forutom skinnskor tittade jag lite extra pa byxor for att se om jag kunde utoka min samling. Och se, det blev tva fina kostymbyxor som jag kopte for en spottstyver.

Idag mar jag lite battre. Jag var faktiskt tvungen att lamna aterbud till Zhang igar nar han ville ut pa annu en middag. Den mannen gillar att dricka bade ol och ett slags lokalt brannvin, samtidigt som han i hettan garna kavlar upp sin t-shirt. I forrgar pratade vi om prostitution och Zhang overraskade mig med att beratta att han trots att han ar gift gar hos s.k. gladjeflickor. Hans forsvar for det var dock logiskt: om man inte betalar dem for detta blir de istallet arbetslosa, och da sjunker den ekonomiska tillvaxten. Dessutom menar han att man har kraftigare sexualdrift, och slutligen att allt detta stammer overens med "the way of the Wolf". Som Du sakert redan misstankt har jag mina reservationer, men Zhang ar en trevlig man som alltsa kan argumentera for allt han gor, sa jag later detta vara utan rafst och rattarting!

Imorgon ska vi till Himmelens Tempel.

Om Du som lasare undrar varfor det ar lite skralt med bilder just nu, sa kan jag upplysa om att det ar lite besvarligt att ladda upp bilder fran kameran nar man sitter pa ett internetcafe. Battre da att vanta tills lordag nar jag atervander hem.

Mer imorgon

Mar uselt idag. Det var baluns med Zhang igar, skriver om det nar jag vilat ut. Nu har jag dock provat all mat Ulrika namnt och tycker nog andra hundkott var bast.

Muren och Zhang

Sa har jag da antligen fatt traffa Zhang, i Fatou som visade sig vara en liten somnig men trivsam forort till Bejing. Zhang var en bullrig herre med fast handslag och han gick med mig till en valforsedd restaurang dar jag provade nagot av det godaste jag nagonsin atit. Ja, Du laste ratt - det har var nagot enastaende. Hundkott.

Smaken ar som notkott men sa oandligt mycket morare. Till detta provade jag nagra av de saker Ulrika rekommenderat: hot and sour soup, dumplings och strimlat flask med gronsaker. Zhang blev lite konfunderad over det sistnamnda eftersom han inte riktigt forstod vilka gronsaker som avsags, men bestallde in en ratt jag var mycket nojd med. Vi skoljde ned detta med ett sotsliskigt brannvin och Zhang visade mig hur man spelar mahjong. Det var en oerhort lyckad kvall!

Jag fick ocksa losningen pa gatan med tecknena for Spindelkrok: det star inte Gunnar dar. Kineser kan bara ha namn med tva eller tre tecken i for att ar trottande for ogonen, sa da tog han mitt efternamn. De tva forsta tecknena far man pa nagot satt till spindel och det tredje till krok.

Muren var inte lika stor som jag tankt mig, och visserligen roligare an Forbjudna Staden men anda lite smatrist. Har lite svart att forsta de som sager att detta benrangel till byggnad ar maktig, men visst ar det fantastiskt att de lyckats konstruera en sa lang sak - och som syns fran manen dessutom!

Men tillbaka till Zhang. Det ar en intressant herre: han har principer. En av dem ar om "the way of the Wolf" som han kallade det - att man maste vara hansynslost egoistisk i affarer. Detta ar en princip manga kineser lever efter i och med en valdigt popular bok med samma namn. Det galler att sla sig fram och inte visa nad. Eftersom Zhang sjalv verkar ganska valforsedd med pengar tror jag han vet vad han pratar om.

Imorgon ska vi aka till Lamatemplet, och jag ska traffa Zhang pa eftermiddagen. Mer om detta senare!

Forbjudna staden och Zhang

Idag var vi sa i Forbjudna Staden, ett stalle jag hort mycket trevligt om. Men nar vi val kom dit blev jag fundersam. Det var ju mest diverse tinnar och torn, lustiga tak och narmast identiska gardar och rum. Nej, efter att dett gatt cirka en halvtimme och guiden pratat om diverse sovrum och kammare for kejsaren var jag uttrakad. Har hade jag vantat mig nagot krakslottsliknande med manga olika vaningar och sa ar det bland det mest likformiga och platta man kan tanka sig.

Besvikelsen var stor. Jag papekade for guiden att det narmast ar falsk marknadsforing nar de pastar att detta ar nagot mystiskt och spannande. En del andra i gruppen blev irriterade sa jag fann for gott att lamna besoket tidigare och istallet ringa Zhang, som plotsligt fick forhinder igar.

Ikvall ska vi dock traffas och ata en traditionell kinesisk middag i Zhangs trakter, en stadsdel vid namn Fatou.

Zhang skickade mig den kinesiska versionen av mitt namn, som jag kan skaffa en namnstampel med. Det ser riktigt flott ut!



Nu undrar jag bara hur detta stavar till "Gunnar Spindelkrok". Vad ar tecknet for Gunnar? Hur aterger man mitt namn med en stiliserad bild? Det ska jag fraga Zhang om ikvall.

Imorgon ska vi for ovrigt till muren. Hoppas det blir roligare an det monotona palatset. Kejsaren maste haft en trakig tillvaro!

Framme i jattelandet!

De forsta intrycken har varit otroliga. Det ar ett fantastiskt flinkt folk som lyckats skapa mangder av stora hus, glittrande skyskrapor och mangder av flerfiliga motorvagar pa ett satt jag bara trodde fanns i i-lander. Var guide fornekade dock att detta har nagot med kapitalism att gora, det ar socialismens forsta steg. Det kan nog forklara varfor somligt ser sa Sovjet-liknande ut. Det ar en salig blandning moderna bilar, Lada-skrallen, till synes privat foretagsamhet och fin reklam, besynnerliga skrivtecken overallt och manniskor i allehanda klader och aldrar. Och till min gladje har jag sett diverse svenska foretag som ABB, Volvo, Sony-Ericsson, Electrolux m.m.

Sitter nu pa ett mindre valsorterat internetcafe i narheten av Peace Hotel (som ligger narmast i Bejings centrum) och forsoker plita ihop de har raderna. Till min stora forvaning har jag markt att jag inte kommer in pa vare sig min egen, mina vanners eller Ulrikas blogg, trots att jag kan skriva inlagg! Nar jag fragade om detta sade en man att man inte kan ga in pa vissa sidor. Vad ar detta for brott mot den personliga integriteten?!

Att vara vaken pa det som varit natt och snart ar morgon i Sverige ar anstrangande. Vi ar utmattade och de flesta ska nog atervanda till hotellen for att vila lite. Inget speciellt pa dagordningen idag - Zhang kommer hit ikvall sa att vi far pratas vid lite och sedan ga ut for middag. Imorgon ska vi till Forbjudna Staden som sags var valdigt fin.

Stipendiet som är en björntjänst!

På DN kan man läsa att DN:s eminente filmkritiker Johan Croneman fått Gerard Bonniers stipendium för sin kulturjournalistik. Anledningen är att han alltid är arg. Det låter förstås fint och jag hoppas detta kan göra honom ännu bitskare. Men vad som gör mig beklämd är ju att priset så att säga upphäver sig själv. Cronemans kommentar:

- Jag är glad som en liten gris. Jag är en lycklig man.

Från att ha drivits av en ständig ilska har nu Croneman blivit glad! Förstår de som delat ut stipendiet vad de gjort? Detta innebär ju att han kommer att sluta göra stringenta analyser och rentav bli en s.k. "flummare".

(Nästa inlägg kommer inte att skrivas från Sverige. Ikväll lyfter det!)

Resfeber

Jag är inte den som får resfeber. Men snart sitter jag på planet upp mot Arlanda, och sedan bär det av till Beijing. Det är just det att jag kommer att få möta något så annorlunda som ger mig fjärilar i magen.

Må den kinesiska huvudstaden skälva inför min ankomst. Och må även Du, kära läsare, få ut så mycket som möjligt av denna min resa!

(Datum och tid på den här bloggen motsvarar den amerikanska kontinenten, vilket jag kom på precis idag. Så när jag verkligen anländer imorgon kommer det att stå den 9:e. Vet någon vänlig själ hur man ändrar tid på bloggen?)

Oartigt att hosta någon i ansiktet?

Jag läste en diskussion på nätet, i vilket en person nämnde oskrivna artighetsregler såsom att man inte ska hosta någon i ansiktet. I samband med detta och det faktum att man kan komma fram till objektiva regler för konst, funderade jag på om det faktiskt inte är så att man skulle kunna formulera en ny sorts artighet som tar hänsyn till vetenskapliga fakta?

Unga par som pussas utbyter ju saliv och detta kan synas ohygieniskt. Men forskare i USA har kommit fram till att detta beteende förstärker deras immunförsvar eftersom de utbyter sin bakterieflora. De gör en investering i sitt framtida immunförsvar så att säga. Med detta i åtanke kanske lite hostanden på andra inte vore så dumt? Visst, människor blir lättare förkylda. Men de får också ett bättre immunförsvar.

Nu ska Du inte oroa dig, kära läsare. Jag ämnar inte gå runt och hosta på folk. Men i framtiden när denna artighet bevisats vara korrekt kommer det troligen att vara ett vanligt beteende.

Mikroskopiska explosioner

Ett ämne som ligger mig varmt om hjärtat är mikroexplosioner. Precis som i fallet med jod måste jag dock konstatera att mer populära sidor om detta är mycket ovanliga, och Wikipedia verkar inte ha någon sida alls om det. Visserligen länkar de till exploderande djur från sin explosionssida vilket ger lite fascinerande läsning, men det var nu inte riktigt det jag var ute efter.

Mosbricka

Igår kände jag ett sug över lite ordentlig mat igen, så jag gick till en närbelägen kiosk och beställde ett riktigt skrovmål - en rejäl mosbricka med grillad korv, torkad lök, bostongurka, chillisås och lite extra svartpeppar. När jag ändå passade på beställde jag också två korvbröd med räksallad, något som jag tidigare nämnt att jag uppskattar mycket.

Det irriterande var kioskägarens attityd. Han tittade inte bara snett på mig utan kallade mig "snabbmatskonnoasör" och frågade om jag levde på sådan mat. Jag betackade mig bestämt för denna frågas intrång i min privata sfär och sade det mest rättrådiga:
- Sköt Du Ditt, så sköter jag mitt!
Är dock övertygad om att denna snorkighet från mannen i kiosken berodde just på inköpet av korvbröden, som denna gång hamnade på 32 kronor (alltså 16 kronor á bröd).

Nu har jag dock min beskärda del av skinn på näsan så jag gick hem och avnjöt middagen i ett mycket muntert tillstånd.

Min Kinaresa närmar sig. På Älskade Beijing får man sig som man rekommenderat att köpa skinnskor. Ja, varför inte? Det var ett tag sedan jag köpte skor sedan sist. Och nu drar det verkligen ihop sig.

Nu ska jag läsa om vad man äter i Kina. Troligen är det inte korv och potatismos eftersom det inte riktigt gör sig för andra klimat.

Chakrameditation

För några år sedan led jag av en djup depression som satte ordentliga spår i livet. Ja, det var lite som en gammal god vinylskiva som fick sig några ordentliga repor och sedan bara hakade upp sig på samma spår. Jag vandrade som i ett töcken ända tills jag hittade hjälpen - chakrameditation.

Idag sysslar jag inte längre med chakrameditation eftersom jag tycker man bör kunna klara sig i alla fall! Men under den tid jag utförde övningar inom området träffade jag en herre som jag direkt upplevde som mycket pålitlig, Bert Yogson. Denne man utstrålar en enorm kraft och mår aldrig dåligt, vilket smittade av sig på oss kursdeltagare. Bara att vara i närheten av honom gjorde mig hänförd.

Och han är en man med bredd. En doft av orienten kan man få i hans diktkonst Blå Zen, som han beskriver på följande sätt:

BLÅ ZEN är en mix av poesi, andliga dimensioner (bl.a reinkarnation) improvisationsmusik, teater, kroppsspråk, bildspel...

"Poesi som är äldre än 5 sekunder är något föråldrad" är ett begrepp jag myntat i poesikretsar i Stockholm och Malmö. Ibland är den alltså sekundsnabb - jag gör poesi spontant på direkten. Ibland av publiken som poesi-ingrediens!

Onekligen något för mig att tänka på nu när jag snart ska till Orienten själv.

När Bert inte umgås med sin hund Ture Tao Yogson (som likt honom är vegetarian och kärnfrisk) är han ute och gläder människor med föreläsningar, hjälp till självhjälp och poesi. Jag vill slå ett slag för denne glädjespridare, som till skillnad från många andra tänker på sina medmänniskors väl och ve!



Bild på Bert Yogson

Angående mitt Kina-besök

Efter att ha hittat Ulrikas fina blogg Älskade Beijing blev jag helt fascinerad. Hon skriver på ett ställe att taxi är gratis och jag missuppfattade detta så, att man kunde åka vart man ville utan att betala, men det visade sig betyda att det helt enkelt var väldigt billigt. Det är jag glad över, men tydligen blir det ändå ganska dyrt att åka land och rike runt med droska. Så jag bestämde mig för att köpa en biljett till Bejing med Kinaresor. Den 10 juni kommer jag fram, och stannar en vecka. Eventuellt kan det vara svårt att uppdatera bloggen i den vanliga takten eftersom det troligen inte finns så mycket datorer i detta kommunistiska jätteland, men låt oss hoppas det finns i alla fall några stycken!

Genom en väns tips har jag fått en kontaktperson i landet som heter Zhang. Han ska visa mig lite saker utanför det vanliga programmet.

Jag är mycket glad över denna resa, och hoppas även Du får ut något av det!